Idag blev det stopp i schemat för mig. Hade planerat att åka in till Ystad, hinna med ett möte, handla skor (går fortfarande i kängorna), hämta Wille på skolan och några ärenden till. Men jag kom inte så långt. Bilens ratt började vobbla (hur stavas det egentligen). Jag fick stanna i en parkeringsficka när jag kände att jag inte vågade köra längre. Ringde till mannen (i en lite upprörd ton). Mannen svarade: "Hur låter det, hur känns däcken, gå ut och sparka på dem, sitter de löst"? Frun: Ja, höger fram känns lite löst... Mannen: Ok, det måste vara #^*_&%¤, jag köper reservdelar och kommer så fort jag kan. (Jag var nästan i Ystad, mannen i Malmö, tur att man har en sån fantastiskt man som släpper allt och kommer till undsättning på stört. Tack kära du).
Inser att det kommer att ta tid, vad göra? Typiskt, jag som alltid brukar ha nåt handarbete med mig och minst en bok i väskan, nu hade jag ingenting. Men, den lilla kameran och anteckningsblocket fanns där.
Det gäller att hålla humöret uppe - i gott sällskap med lilla gumman på anteckningsblocket. Ta några bilder på sig själv kan ju vara en kul sysselsättning, eller?
Det är mycket man hinner med på nästan 2 timmar i bilen, utsikten var det ju inget fel på precis. Björkarna har samma färgskala som jag och lilla gumman.
Här lämnar båten Ystad Hamn, antagligen med Bornholm i sikte. Och om jag blir nödig, går det ingen nöd på mig...
Timmarna gick och nu är det kvällsarbete som gäller... Bilen är hemma och under observation (eller snarare obduktion) = kvällsarbete för mannen & mig alltså.
Gäsp och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar