Morgonpromenixen

Idag tyckte jag att det kändes lite vår i luften. Handskarna och mössan åkte av efter en stund och vinden var inte riktigt lika bitande i kinderna. Det verkar även som om dofterna i marken  var starkare än vanligt (eller så var det en löptik i närheten). Jag syftar då på vår lilla hund, låt mig få presentera Enzo.

En urgullig Westiehane på snart 2 år. Han är störst, bäst och vackrast enligt sig själv (och matte). Han fyller många roller i familjens liv, han är min arbetskollega och min personliga tränare. Utan honom hade jag inte fått mina långa promenader som förutom lite motion och frisk luft inspirerar mig i mitt arbete. Varje morgon (eller snarare förmiddag) går vi en runda på ca 1 tim längs med vattenbrynet. Nu när snön är borta kan jag åter börja dra hem stenar, drivved och någon gång ibland - bärnsten (eller glasbitar med samma färg). Idag hittade jag ytterligare en sten som liknade ett hjärta. Jag tycker det är härligt att kunna ta in naturen och använda den som sköna blickfång i hemmet.

Trevlig fredag från mig till er.